Migration utan illusioner
Under ett enskilt år i mitten av 2020-talet beviljades omkring 90 000 uppehållstillstånd i Sverige, exklusive förlängningar. Det är en nivå som gör migrationspolitiken samhällsformande snarare än marginell. Jämfört med många andra EU-länder ligger Sverige högt per capita, vilket förstärker integrationsutmaningen.
Sverige gick från en relativt homogen nation med kontrollerad arbetskraftsinvandring till att mellan 2000--2020 ta emot hundratusentals asylsökande och familjeåterförenade.
Argumentationen var blandad: humanism, arbetskraftsbehov, demografisk ersättning.
Resultatet visar att invandring utan integrationskapacitet skapar permanenta parallellsamhällen, hög arbetslöshet bland utrikes födda, överrepresentation i kriminalitet och välfärdsstatens belastning. Detta är inte främlingsfientlighet -- det är empirisk observation.
Migration ska lösa specifika problem, inte vara en symbol för humanism eller tillväxt. Vi sätter volymer efter samhällets kapacitet att integrera. I detta program definieras humanitet inte av inflödets storlek, utan av utfallet: människor som snabbt når språk, arbete, egen försörjning och full delaktighet i samhället.
Sveriges säkerhetsläge i ett europeiskt perspektiv
Migrationsdebatten i Europa har intensifierats markant under det senaste decenniet. Länder som tagit emot stora volymer utan tillräcklig integrationskapacitet rapporterar tilltagande knivvåld, kriminella klaner, islamistiska våldsbrott och en kännbar frihetsförlust för kvinnor. Den samlade bilden från flera europeiska länder är tydlig: utan kursbyte riskerar samhällets grundläggande karaktär att förändras på ett sätt som medborgarna inte valt.
Sveriges situation är på flera mätbara dimensioner allvarligare än de flesta jämförbara europeiska länder. Detta är inte en politisk ståndpunkt -- det är en slutsats som framgår av tillgänglig statistik och internationella jämförelser.
Skjutvapenvåld utan europeisk motsvarighet
Sverige har sedan mitten av 2010-talet utvecklat en skjutvapenvåldsstatistik som är mycket hög jämfört med andra västeuropeiska länder. Antalet skjutningar per capita är ett av de högsta i Europa -- högre än i länder som traditionellt förknippas med organiserad brottslighet.
Avrättningsstil och granater mot bostadshus är fenomen utan europeisk motsvarighet. Sverige brottas med knivvåld och islamistiska attentat -- men därutöver med ett gängvåld med automatvapen som är strukturellt annorlunda och som saknar direkta paralleller i övriga Europa.
Gängkriminaliteten är till överväldigande del koncentrerad till kriminella nätverk med rötter i socioekonomiskt marginaliserade områden, skapade av decenniers misslyckad integration. Att erkänna detta samband är inte rasism -- det är en förutsättning för att kunna lösa problemet.
Parallellsamhällen och utsatta områden
Polisen i Sverige identifierar ett stort antal "utsatta områden" -- geografiska zoner där kriminella nätverk utövar social kontroll, vittnesmål förhindras och myndighetspersoner möts med hot och våld. I Sverige rör det sig inte bara om no go-zoner för vanliga medborgare utan även om begränsad myndighetsutövning -- en situation som är allvarligare än vad som rapporteras från de flesta jämförbara europeiska länder.
I dessa områden pågår en gradvis normförskjutning: hedersnormer, parallella rättssystem och en subkultur som aktivt motverkar integration. Tredje generationens invandrare i dessa områden kan sakna fungerande svenska, stå utanför arbetsmarknaden och leva efter värderingar som är svårförenliga med ett öppet demokratiskt samhälle. Konsekvensen är att Sverige i praktiken hyser enklaver som på sikt underminerar samhällsgemenskapen.
Islamism och extremism
SÄPO har under flera år varnat för att det islamistiska hotet mot Sverige är allvarligt och att islamism utgör det mest akuta hotet mot liv, hälsa och individuell frihet -- större än högerextremismen. Rekryteringen till extremiströrelser sker i just de utsatta områden som beskrivs ovan.
Sverige har haft medborgare som rest för att ansluta sig till terrororganisationer i Syrien och Irak. Hatpredikanter har verkat här med stöd av organisationer som mottagit offentliga medel.
Radikalisering sker inom ramen för en bredare social isolering i parallellsamhällena -- ett mönster som i Sverige pågått länge och grävt sig djupt.
Hedersrelaterat våld och kvinnors frihet
Den systemiska problematiken med hedersrelaterat förtryck, tvångsäktenskap, könsstympning och tystnadskultur förekommer i Sverige i en utsträckning som är oacceptabel i ett samhälle som värnar om jämställdhet.
Socialtjänst och polis möter barn och unga, framför allt flickor, som lever under hedersrelaterad kontroll. Mörkertalet är stort. Det handlar om en systematisk kränkning av individers frihet och rättigheter som har sin grund i kulturella normer som Sverige inte borde tolerera -- och som inte tolereras när de förekommer bland majoritetssverige.
Förslag
Volymkontroll
Integration kräver resurser: språkutbildning, arbetsmarknadsintroduktion, bostad, skola. Sverige har under perioder tagit emot mer än systemet kan hantera, vilket leder till att människor strandade i långvarigt utanförskap. Genom att sätta årliga volymer baserat på faktisk kapacitet -- hur många kan vi realistiskt integrera per år? -- skapar vi förutsättningar för faktisk integration i stället för massiva parallellsamhällen.
Kompetensbaserad arbetskraftsinvandring
Den globala konkurrensen om högkvalificerad arbetskraft är brutal. Sverige behöver ingenjörer, läkare, forskare. Sverige behöver inte okvalificerad arbetskraft när arbetslösheten redan är hög bland lågutbildade. Genom strikt kompetensbaserad invandring (liknande Kanadas eller Australiens system) säkerställer vi att varje immigrant bidrar positivt till ekonomin från dag ett.
Kompetensbaserad migration kan höja produktiviteten och lindra arbetskraftsbrist i specifika sektorer – men den kan inte återställa försörjningskvoten eller ersätta en åldrande befolkning.
Kontroll av arbetstillstånd
För att arbetskraftsinvandring ska fungera krävs inte bara rätt urval av kompetenser, utan också ett robust kontrollsystem. Riksrevisionen har visat att Migrationsverkets nuvarande kontroller är otillräckliga: arbetstillstånd beviljas till arbetsgivare som tidigare bedömts som oseriösa, efterkontroller är begränsade och handläggare saknar direktåtkomst till centrala register. Detta har bidragit till arbetskraftsexploatering, lönedumpning och arbetslivskriminalitet med miljardkostnader för samhället.
Vi föreslår därför:
- Nationellt register över arbetsgivare och ombud med historik och riskprofiler, tillgängligt för
alla handläggare.
- Lagstöd för arbetsplatsinspektioner och möjlighet att begära in specifika handlingar för att
validera faktiska arbetsvillkor.
- Slumpmässiga och träffsäkra efterkontroller baserade på fler indikatorer än enbart
”riskbranscher”.
- Direktåtkomst till Skatteverkets inkomstregister och relevant företagsinformation för att
snabbt kunna verifiera försörjningskrav och lönevillkor.
- Obligatoriska fördjupade utredningar vid ansökningar från arbetsgivare med tidigare avslag
eller bristande seriositet.
Arbetskraftsinvandring ska inte bli en kanal för exploatering eller kriminalitet. Den ska vara ett verktyg för att tillföra kompetens till Sverige. Därför måste kontrollsystemet vara lika strikt som urvalet av kompetenser. Ett system som inte kan skilja mellan seriösa och oseriösa aktörer underminerar både arbetsmarknaden och förtroendet för migrationspolitiken.
Tillfälligt asylskydd
Asyl är skydd under flykt, inte permanent invandring. Genom att permanenta tillfälliga uppehållstillstånd som omprövas när skyddsbehovet upphör säkerställer vi att asylsystemet används för sitt syfte. Detta minskar pull-faktorn för ekonomiska migranter som söker asyl, frigör resurser och möjliggör återvändande när det är säkert.
Skyddsbehovet ska omprövas minst var sjätte månad. En fortlöpande bedömning säkerställer att uppehållstillstånd grundade på asyl inte övergår till de facto permanent vistelse när skyddsskälen har upphört.
Asylprocess utan offentlig juridisk hjälp Offentligfinansierad juridisk hjälp i asylprocessen avvecklas i stor utsträckning. Den asylsökande ansvarar i första hand själv för att bekosta juridiskt biträde eller ordna detta via civilsamhällets organisationer på frivillig basis.
I enlighet med EU-rättens miniminivå begränsas det offentliga stödet till högst en timmes kostnadsfri rättslig rådgivning under handläggningen hos Migrationsverket. Rådgivningen ska ge grundläggande information om förfarandet och asylsökandens rättigheter. Detta säkerställer att stödet motsvarar kraven i internationella konventioner och EU-rätten utan att överskrida den miniminivå som gäller.
Organisationer som uppbär statligt stöd får inte agera som rättsliga biträden i asylärenden, för att förhindra att offentliga medel indirekt finansierar processer som strider mot det allmännas intresse.
Dom i asylmål får endast i undantagsfall överklagas. Domstol ska i förväg ge klartecken för att ett överklagande ska tillåtas. Detta begränsar onödigt utdragna processer och säkerställer att domstolsresurserna används där rättslig prövning faktiskt tillför värde.
Principen om första asylland
Asylprocessen ska alltid hanteras av det första säkra land den asylsökande anländer till. Om asyl beviljas i det landet ska personen inte överföras till Sverige. Sverige accepterar därmed inte ansvar för asylärenden som rätteligen tillhör ett annat land, i enlighet med en strikt tillämpning av principen om första asylland.
Karenstid vid avslag
Avslag på asylansökan medför att personen inte har rätt att på nytt söka asyl i Sverige under en period av tio år. Detta eliminerar missbruket av upprepade ansökningar som ett sätt att förlänga vistelsetiden och sänder en tydlig signal om att asylsystemet inte är en öppen kanal för migration utan tidsbegränsning.
Information om asylprocessen ges endast på svenska och engelska
Officiell information om asylprocessen, rättigheter och skyldigheter tillhandahålls av svenska myndigheter uteslutande på svenska och engelska. Det är den asylsökandes eget ansvar att skaffa relevant information på sitt modersmål, exempelvis via civilsamhällesorganisationer, landsmän eller egna resurser. Staten har inget ansvar för att tillhandahålla tolkning eller översättning av allmän processinformation.
Minimala mottagningsförhållanden
Dagsersättningen till asylsökande minskas till ett absolut minimum som täcker grundläggande behov. Asylboenden ska hålla enkel standard; enskilda rum är inte en rättighet utan undantag.
Kosten på boendena ska vara standardiserad och inte anpassad efter religiösa preferenser som halalkrav. Mottagningssystemets utformning ska inte verka som en pull-faktor.
Kvalificering till det sociala skyddsnätet
Den som beviljas uppehållstillstånd har inte automatisk rätt till det svenska sociala skyddsnätet.
Rätten till socialförsäkringsförmåner, bidrag och välfärdstjänster intjänas genom skattebetalt arbete under minst 5 år. Om en person med uppehållstillstånd varaktigt lämnar arbetsmarknaden och blir beroende av försörjningsstöd avslutas uppehållstillståndet. Undantag kan gälla vid dokumenterad sjukdom eller tillfällig arbetslöshet under kort och avgränsad period med aktiv jobbsökning. Detta är i linje med vad finansminister Svantesson presenterat 2026.
Papperslösa -- ingen rätt till offentliga resurser
Personer som vistas i Sverige utan giltigt tillstånd -- så kallade papperslösa -- har ingen rätt till offentliga resurser eller tjänster, med undantag för akut olycksfallsvård som direkt räddar liv. Att aktivt skydda, dölja eller på annat sätt underlätta papperslösas vistelse i Sverige ska vara en kriminell handling. Staten kan inte upprätthålla ett fungerande migrations- och asylsystem om parallella strukturer tillåts skydda dem som undandrar sig lagliga beslut.
Assimilation
Den svenska modellen med kulturell relativism och rätt till "eget språk och kultur" har skapat områden där integration inte sker. Tredje generationens invandrare talar inte flytande svenska, arbetar inte och lever i subkulturer med normer som strider mot svenska värderingar.
Assimilation -- krav på språk, arbete, och acceptans av svenska normer -- är inte rasism. Det är förutsättningen för integration. Sanktioner för dem som bryter mot integrationskontrakt måste vara snabba och tydliga, inklusive utvisning.
Krav för medborgarskap
Medborgarskap kan sökas tidigast efter åtta år i Sverige. För att beviljas medborgarskap krävs att sökanden under hela denna period försörjt sig och sin familj utan bidragsberoende, talar och skriver svenska på godkänd nivå, visar dokumenterad kunskap om svenska värderingar, samhällsorganisation och historia samt inte har begått brott. Medborgarskap är inte en gåva som ges med tidens gång -- det är ett kontrakt som kräver ett bevisat bidrag till samhället.
Rösträtt tillkommer endast medborgare
Rösträtt i allmänna val -- till riksdag, kommun och region -- tillkommer uteslutande svenska medborgare. Ett uppehållstillstånd, oavsett dess längd eller karaktär, ger inte rätten att påverka den politiska styrningen av stat, kommuner eller regioner. Demokratiskt inflytande är en rättighet som följer med medborgarskapet, inte med vistelsetiden. Detta är förenligt med hur de flesta demokratier hanterar frågan och utgör en tydlig markering om vad medborgarskapet innebär och varför det är värt att eftersträva. Här krävs en grundlagsändring.
Ytterligare åtgärder för svenska förhållanden
Upplösning av kriminella nätverk och parallellsamhällen
Sverige behöver en aktiv politik för att nedmontera de kriminella strukturer som vuxit fram i utsatta områden. Det innebär kraftigt ökade polisresurser, effektivare verktyg för brottsbekämpning (inklusive utökad tvångsmedelsbefogenhet och kameraövervakning), snabbare domstolsprocess och -- avgörande -- konsekventa utvisningar av utländska medborgare som begår allvarliga brott. Det bör understrykas att utvisning är ett centralt instrument för rättsstaten; i Sverige har detta länge underprioriterats.
Stoppa finansiering av parallellstrukturer
Offentliga medel ska inte finansiera organisationer som motverkar integration, sprider extremistisk ideologi eller legitimerar hedersrelaterat förtryck. Sverige har historiskt beviljat bidrag till föreningar och samfund som med ena handen tagit emot skattepengar och med den andra arbetat mot de värderingar som samhällskontraktet bygger på. Bidragsgivningen måste kopplas till obligatoriska krav på demokratisk lojalitet och aktiv integrationssträvan.
Hedersnormer och parallella rättssystem -- nolltolerans
Hedersrelaterat våld, tvångsäktenskap och könsstympning är brott -- inte kulturyttringar som ska respekteras med hänvisning till mångfald. Sverige behöver tydligare lagstiftning, bättre utbildning för socialtjänst och polis, och ett aktivt arbete mot de normsystem som upprätthåller dessa brott. Barn och ungdomar som lever under hedersförtryck har rätt till samhällets skydd, oavsett föräldrars ursprung eller religiös övertygelse.
Återupprätta sanningskultur i den offentliga debatten
En av de mest destruktiva mekanismerna i den svenska migrationsdebatten har varit den systematiska tystnadskulturen: journalister, politiker och myndigheter som undvek att redovisa statistik, dölja brottsoffers ursprung och stämpla kritiker som rasister. Sverige behöver en normförskjutning där faktabaserad diskussion om integrationsproblem inte längre betraktas som moraliskt suspekt. Den som inte kan tala om problem kan inte lösa dem.
Budskap
Nuvarande politik där människor lämnas i utanförskap i decennier är inte humanitär. Ett system med höga krav, tydliga konsekvenser och faktiskt integrationsansvar är mer respektfullt mot individerna. De som uppfyller kraven kan bli fullvärdiga medborgare. De som inte gör det kan inte förväntas få permanent uppehåll.
Sverige har en djupare strukturell samhällskris än många europeiska länder som nu kämpar med liknande problem. Kursen måste läggas om – inte som ett uttryck för fientlighet, utan som ett ansvar mot de som redan bor här och de som kommer att göra det.
Genomförbarhet och ramar
Migrationspolitiken avgörs inte enbart av nationell lagstiftning. Den påverkas direkt av överstatliga och internationella åtaganden som sätter ramar för vad som kan genomföras i praktiken. Sverige är bundet av EU-rätt och EU-domstolens praxis, Europakonventionen och asylåtaganden. Dessa instrument påverkar möjligheten att begränsa asylvolymer, verkställa utvisningar, återkalla uppehållstillstånd och prioritera nationella intressen i migrationspolitiken.
Ett program som inte redovisar dessa ramar är inte realistiskt. Generationskontraktet gör det.
Väg A -- Reform inom befintliga ramar
Migrationen begränsas och styrs maximalt inom ramen för EU-medlemskap och gällande konventioner. Detta innebär volymkontroll inom tillåtet handlingsutrymme, striktare tillämpning av befintliga regler, tillfälliga uppehållstillstånd som huvudprincip och utvisning där juridiska hinder inte föreligger. Reformer är genomförbara utan att ompröva internationella åtaganden, men vissa begränsningar kvarstår permanent.
Väg B -- Omprövning av ramar
Om överstatliga eller internationella regelverk systematiskt blockerar nödvändiga reformer ska Sverige vara berett att omförhandla eller lämna dessa ramar. Detta kan innebära omförhandling eller uppsägning av konventioner, omprövning av EU-rättens företräde inom migrationsområdet och återtagande av full nationell beslutskompetens. Konsekvensen är större handlingsfrihet i migrationspolitiken, men internationella och diplomatiska kostnader som måste hanteras.
Principen är densamma oavsett väg: målet är kontrollerad migration, fungerande integration, hållbara offentliga finanser och stärkt rättsstatlig legitimitet. Skillnaden ligger i vilken institutionell ram som accepteras för att nå dit. Generationskontraktet redovisar öppet denna avvägning. Valet står mellan konsekvenser -- inte mellan löften och illusioner.
Dessa frågor påverkar i sin tur den sociala sammanhållning som är en förutsättning för fungerande institutioner och långsiktig politisk stabilitet.