Start Innehåll Sammanfattning Essäer Kommentarer Kontakt
Inledande avsnitt Strukturella slutsatser och reforminriktning Inledning
Kapitel KAPITEL 1: GRUNDANALYS KAPITEL 2: VARFÖR DETTA PROGRAM KAN GENOMFÖRAS – OCH ANDRA INTE KAN KAPITEL 3: ARBETE, PENSION OCH LIVSCYKEL KAPITEL 4: ARBETSMARKNADEN I NY EKONOMISK VERKLIGHET KAPITEL 5: PRODUKTIVITET FÖRE SYSSELSÄTTNING KAPITEL 6: SKATT OCH OMFÖRDELNING KAPITEL 7: FÖRETAGANDE OCH KAPITALBILDNING KAPITEL 8: SJUKVÅRD KAPITEL 9: EN SMALARE VÄLFÄRDSSTAT KAPITEL 10: ANSVAR I DET FRIA SAMHÄLLET KAPITEL 11: FAMILJEPOLITIK UTAN ILLUSIONER KAPITEL 12: INVANDRING KAPITEL 13: BOSTADSMARKNAD OCH RÖRLIGHET KAPITEL 14: KOMMUNERNA KAPITEL 15: STATEN KAPITEL 16: DEN OFFENTLIGA SEKTORNS FUNKTION KAPITEL 17: UTBILDNING KAPITEL 18: MILJÖ OCH ENERGI KAPITEL 19: EUROPEISKA UNIONEN KAPITEL 20: TRYGGHET OCH RÄTTSVÄSEN (VÄG A) KAPITEL 21: TRYGGHET OCH RÄTTSVÄSEN (VÄG B) KAPITEL 22: FÖRSVARET KAPITEL 23: CIVIL FÖRSÖRJNINGSBEREDSKAP KAPITEL 24: INFORMATIONSPÅVERKAN OCH MOTSTÅNDSKRAFT KAPITEL 25: DIGITALISERING OCH SYSTEMKAPACITET KAPITEL 26: ETT SAMHÄLLE SOM KAN FUNGERA ÖVER TID
Bilagor OM BILAGORNA BILAGA 1: SEKVENTIELLA BEROENDEN I IMPLEMENTERING BILAGA 2: INSTITUTIONELL FUNKTION – SAMORDNING OCH BESTÄLLARFÖRMÅGA BILAGA 3: ANSVARSMEKANISMER I GENOMFÖRANDE BILAGA 4: DET IDÉHISTORISKA SAMMANHANGET
Kapitel 21

TRYGGHET OCH RÄTTSVÄSEN (VÄG B)

Statens hårda kärna – suverän linje

Väg B utgår från att det nuvarande konventionssystemet i vissa avgörande avseenden begränsar statens förmåga att upprätthålla lag och ordning.

När internationella åtaganden i praktiken försvårar utvisning av grova brottslingar och begränsar möjligheten att hantera återfallsförbrytare, är problemet inte enbart tillämpningen – utan regelverkens konstruktion.

Sverige står då inför ett val: att acceptera dessa begränsningar, eller att omförhandla och vid behov lämna de delar som hindrar staten från att fullgöra sin grundläggande uppgift. Väg B väljer det senare.

Grundprincip

Trygghet är statens mest grundläggande kärnuppgift. När välfärden smalnar av måste lag och ordning stärkas. Polisen, domstolarna och kriminalvården utgör statens hårda kärna. Utan ett starkt rättsväsende kollapsar samhällskontraktet.

Sveriges lagar ska ytterst beslutas av det svenska folket genom sina institutioner. Internationella åtaganden får aldrig begränsa statens förmåga att skydda sina medborgare.

Rättsstatens legitimitet och statens yttersta ansvar

Mot bakgrund av det ovanstående uppstår frågan om rättsstatens yttersta ändamål i en situation där brottsligheten förändrats i grunden.

Rättsstatens yttersta legitimitet vilar inte på dess procedurer, utan på dess förmåga att skydda medborgarna.

När staten inte förmår upprätthålla grundläggande trygghet urholkas inte bara tilliten till rättsväsendet, utan till samhällsordningen som sådan. Lagarnas auktoritet förutsätter att de också upprätthålls i praktiken.

Den svenska straffrätten är i stor utsträckning formad av en tid då brottsligheten var mer begränsad, individuell och socialt förklarbar. I dag möter staten i stället organiserade och självförstärkande strukturer där en liten grupp individer står för en stor del av det grova våldet.

Detta innebär att ett system som i första hand är utformat för att väga enskilda gärningar riskerar att systematiskt underskatta farligheten i återkommande och organiserad brottslighet.

I denna situation är det inte tillräckligt att justera straffskalor eller enskilda bestämmelser. Det krävs en tydlig prioritering av rättsordningens ändamål.

Samhällsskyddet måste ges företräde.

Det innebär att staten i vissa fall måste kunna avskilja individer under lång tid, inte enbart som reaktion på en enskild gärning, utan utifrån deras faktiska betydelse för fortsatt allvarlig brottslighet. Detta förutsätter samtidigt en förmåga att skilja mellan tillfällighetsbrottslighet och varaktigt farlig brottslighet. Att avstå från detta, trots kännedom om återfallsrisk och våldskapacitet, är inte ett uttryck för rättssäkerhet utan för bristande ansvar.

Rättssäkerhet innebär att maktutövning ska ske under lag, med prövning och ansvar. Men när dessa principer tillämpas på ett sätt som systematiskt återför farliga individer till samhället utan tillräckliga skyddsåtgärder, uppstår en obalans där gärningsmannens intressen ges företräde framför medborgarnas säkerhet.

En rättsstat som inte förmår skydda sina medborgare riskerar i längden att förlora sin legitimitet.

Prioriteringar

1. Närvarande polis i hela landet

Polisstationer ska hållas öppna året runt. Synlig patrullering och omedelbar respons.

2. Professionell poliskår med maximala befogenheter

Hårda antagningskrav. Fullt mandat att motverka organiserad brottslighet.

3. Teknikbaserad kontroll

Omfattande kameraövervakning och digital kartläggning av kriminella nätverk. Preventiva verktyg ska användas offensivt.

4. Nolltolerans mot angrepp på blåljuspersonal

Angrepp på statens representanter betraktas som angrepp på staten själv.

5. Särskild gänglagstiftning

Deltagande i kriminella nätverk kriminaliseras. Utökade tvångsmedel och längre häktningstider.

6. Kännbara straff som regel

Grova brott möts alltid med långa fängelsestraff. Inga straffrabatter för vuxna.

7. Obligatorisk utvisning vid brott för utländska medborgare

Medborgarskap är ett kontrakt. Den som är utländsk medborgare eller har dubbelt medborgarskap och genom brott förverkar sitt svenska medborgarskap ska utvisas. Utvisningen ska vara livslång. Brottet är avgörande – inte vistelsetid, familj eller personliga omständigheter.

8. Brottsoffret i centrum

Staten tar fullt ansvar för ersättning och skydd.

Internationella åtaganden

Sverige ska ompröva eller lämna internationella konventioner som begränsar möjligheten att:

- Utvisa kriminella utlänningar - Skydda medborgare från grov brottslighet - Upprätthålla lag och ordning I dessa fall ska nationell suveränitet och medborgarnas trygghet ges företräde framför internationella konventioner.

Budskap

En stat som inte kan skydda sina medborgare har förlorat sin legitimitet. Trygghet kräver makt, konsekvens och suveränitet.